Så kan Hugga i användas i en mening
- Om jag vore som du, Henning, skulle jag hugga bort de där träden.
- Säg mig, säg mig, du som icke vill mig ondt, hvarför gläfsa alla åt mig, hvarför hugga de och skända mig ?
- Han drog ut sin vasslipade pallash ; ett tveeggat svärd, med udd ; ett vapen, på en gång att hugga och sticka med.
- Det var en dag då de fått hugga sig fram med yxa under timme efter timme.
- Det är svårt, när vi inte ens vet vartåt vi ska hugga...
- Lika litet som jag förstår, hvarför du skulle behöfva hugga ner linden utanför fönstret, när du inte behöfde det !
- Ur park och trädgård susa de ner mot henne, tjogtals skator, med klorna spända och näbbarna framsträckta för att hugga.
- De får hugga ner skogen.
- Här i Tiveden är skogen fri från kalhyggen : Inte lönsamt att hugga mest
- Då gick han till attack och började hugga de han mötte.
- Jag har nog kunnat både hugga och knacka i rätta stunden, men i själva verket har jag varit för godmodig och foglig.
- Och arbetet med att hugga ner skogen är mycket dåligt för miljön.
- Rösten sade åt honom att hugga Anna Lindh med kniven.
- Han behövde något att hugga in på för att avleda harmen.
- På detta sätt lät han ormen hugga sig 2 à 3 gångor, utan at han hade deraf ringaste fara.
- Om det vore jag, som ägde det här, skulle jag hugga bort alltihop.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
